Klassträff?

Det är frågan det. För en tid sedan fick jag ett brev hem i lådan ang en klassträff för oss som gick ut 9:an 2000. Alltså för 10 år sedan, att tiden går så fort det trodde man inte, helt galet.
Nu är då frågan om jag ska gå? Jag har inte bestämmt mig ännu, dels för den tiden i Sävsjö var inte min bästa. Hade direkt inga jätte bra vänner, samt att jag trivdes aldrig så bra. Hade en ganska jobbig tid på mellanstadiet samt högstadiet. Det är ju inte direkt att man vill bli påminnd igen. Hur hemskt det än låter.. Men det är ren sanning. Just därför är jag väldigt kluven, jag vet verkligen inte hur jag ska göra.... Det vore kul att träffa vissa igen men frågan är väl om det är av ren nyfikenhet för att veta vad de gör, eller för att man vill. Jag kan även tänka mig att det blir lite "tävling" över det hela för att se vem som har hunnit med mest i sitt liv, vad har man för jobb, har man det bästa jobbet, vem tjänar mest, vem är lyckligast, vem har fått flest barn och hur tidigt ovs...
Men det kanske bara är jag som tror, jag vet inte, så om nån har varit på en klassträff skriv gärna hur det var. Vore kul att höra någon annans synpunkt....

I övrigt har jag alltid tyckt att min Sävsjö tid har varit jobbig, även stundtals på gymnasiet. Då undrar ni säkert varför då. På något sätt jag vet inte hur eller varför, det är det jag försökert komma fram till är att jag har inte allt för många vänner från min tid förr och inte nu heller för den delen. Från Sävsjö tiden har jag en riktigt vän som man alltid kan lita på i ur och skur och det är Marie. Vi gick i gymnasiet tillsammans och hur eller hur så kan man alltid ringa henne även om det har gått 2 månader och allt är som vanligt. Man kan anförtro sig till henne och jag är så grymt tacksam att jag har henne. TACK!

Efter gymnasiet träffade jag min Jocke, han är verkligen ljuset i mitt liv, han är så underbar och jag Älskar verkligen honom. I 7 år har vi snart varit tillsammans och vi har det väldigt bra. Jag beslöt mig då för att flytt till JKPG för att få en nystart i mitt liv. Det fick jag också, ny stad som jag trivs i hur bra som helst, vill inte tillbaka till Sävsjö. Hoppet blev att man skulle träffa nya vänner vilket man har gjort och skapat sig ett kontakt nät ett bra jobb ovs.. Jag har ett toppen jobb med bra arbetskamrater, enda nackdelen är att det finns ingen i min ålder som är tjej där, visst jag har min grabbar man tjötar mer jämt, men det bli inte på samma sätt. Jockes kompisar har ju givetvis flickvänner som man kan umgås med. Vi har varit jätte tajta men nu ser jag att det bara glider ut min hand och det är så frustrerande och jag vet inte vad jag ska göra. Ska man bara accepterar och svälja och inse att vi är på olika delar i våra liv. Men som vanligt med mig så anklagar jag mig själv till att var en dålig vän och jag mår verkligen skit av detta. Men jag vet inte, jag kanske bara överreagerar också.....
Nu ska jag inte plåga mina läsare mer med mina djupa tankar

Hoppas ni får en toppen dag, själv ska jag slappa i soffan, äta pizza :o)